©2020 by Zebulon Carlander. Proudly created with Wix.com

Sök
  • Zebulon Carlander

Blogg: Beslutet om Soleimani

Nu har det gått ett par dagar sedan en amerikansk MQ-9 Reaper drönare dödade den iranske generalen Qassem Soleimani. I mitt föregående inlägg delade jag ett par initiala tankar. Sedan dess har mer information kommit ut i media och från amerikanska myndigheter om beslutsprocessen bakom attacken den 3 januari mot Soleimani och hans följe.


I den amerikanska statsapparaten finns det ett välutvecklat system för beslutsfattande på presidentnivå. Navet i hela processen är National Security Council (NSC) som etablerades genom National Security Act från 1947. Hos NSC sätts prioriteringar för amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik samt organiseras möten för beslutsfattande på högsta nivån.


Ett ingångsvärde är att ett beslut att döda en sådan prominent iransk general som Soleimani inte gjordes lättvindigt. Flera föregående administrationer har haft såväl motiv som möjlighet att genomföra ett liknande angrepp men valde eller övervägde inte ens att göra det eftersom det ansågs vara alltför eskalatoriskt i relationen mellan USA-Iran.


Det började med ett raketanfall mot en amerikansk bas i Kirkuk. Anfallet genomfördes av en till Iran lojal paramilitär grupp, Kata'ib Hezbollah. På Trumps direktiv valde USA att som motsvarar angripa flera förläggningar kopplade till den organisationen. Det ledde i sin tur att den här gruppen, enligt uppgifter i medier på Soleimanis direktiv, angrepp USA:s ambassad i Bagdad.


Enligt New York Times ska Trump ha reagerat starkt på tv-bilderna från ambassaden. I samband med händelseförloppet ska amerikanska underrättelsetjänsterna fått information att Soleimani försökte organisera attacker på amerikanska objekt för att provocera fram en reaktion som skulle vända bort fokus från det utbredda missnöjet med Irans agerande i Irak.


Vid ett NSC-lett möte på Trumps semesterort Mar-a-Lago presenterades han en rad optioner för hur man skulle kunna avskräcka ytterligare angrepp mot amerikaner i Irak. I den interna byråkratiska processen tas det fram ett brett sortiment av valmöjligheter (''menu of options'') som i regel varier från mer mildra val till mer extrema ageranden.


Enligt mediala uppgifter ska Trump ha valt den mest extrema optionen han presenterades – att döda Soleimani. Det ska ha förvånat hans underställda som snabbt behövde verkställa operationen. Uppgiften att genomföra angreppet föll på Joint Special Operations Command (JSOC) som är USA:s spjutspetsförmåga när det kommer till specialförbandssystemet.


De interna diskussionerna och beslutet ska ha begränsats till en liten krets personer. Det är inte onormalt i ett känsligt läge, t ex var det ytterst få som var införstådda i operationen mot Usama bin Laden under Barack Obamas presidentskap. Likväl verkar hela beslutskedjan ha varit kort i relation till hur stor säkerhetspolitisk händelse det är att döda chefen för Qudsstyrkan.


Pentagon ska inte ha hunnit utarbeta fulla beredskapsplaner för den oundvikliga vedergällningen från Iran. Det understryks av hur motstridiga administrationens uttalanden har varit i offentligheten om varför angreppet genomfördes, t ex har det sagts att det var för att stoppa en attack från att genomföras i närtid, i annat fall för att de-eskalera mellan USA-Iran.


Inte många från kongressen var införstådda i operationen. Med undantag från förtrogna som senatorn Lindsey Graham verkar få från senaten eller representanthuset ha fått information på förhand om beslutet. Fast från republikanskt håll verkar stödet för attacken vara enhälligt medan många demokrater är väldigt kritiska.


En liten notering jag har gjort är att angreppet avviker från ett tidigare mönster i Trump administrationen där man har publicerat bilder från presidenten och hans innersta krets när stora säkerhetspolitiska beslut har fattats. Ett exempel är beslutet att angripa Assad-regimen för dess användning av kemvapen. Ett annat när Abu Bakr al-Baghdadi dödades.


Sammanfattningsvis verkar beslutsprocessen i det här fallet för en byråkratisk maskin som NSC varit kort och improviserat. Det lär dröja ytterligare, kanske tills olika beslutsfattare skriver sina memoarer, innan vi har full klarhet om allt som hände. Men det har i alla fall skett. Nu återstår det att se utfallet av attacken.


Bild från det s k Situation Room när president Trump följer räden mot al-Baghdadi tillsammans med sin innersta krets rådgivare. Foto: White House

16 visningar