SvD gästledare: Konsten att reformera och bli omvald

’’Vi vet vad vi behöver göra, vi vet bara inte hur vi ska bli omvalda efteråt.’’ Det lär en trött Jean-Claude Juncker ha suckat när han fortfarande var Luxemburgs premiärminister och finanskrisen var som värst. Fruktan för väljarnas vrede har länge framförts som skälet till varför regeringar undviker att genomföra tuffa och nödvändiga strukturreformer. 

I en färsk rapport för IMF, ”The Political Costs of Reforms: Fear or Reality?”, utmanar forskarna Ciminelli, Furceri, Ge, Ostry och Papageorgiou föreställningen. Deras slutsatser efter att ha gått igenom ett empiriskt underlag som sträcker sig mellan åren 1973–2014 är att det går att mildra eller till och med helt undvika väljarförluster trots ett gediget reformarbete. 

De fastslår att regeringar förlorar väljarstöd när reformer genomförs i närtid till nästa val – men om reformpaketet är framtungt, det vill säga verkställs direkt efter en valseger när regeringen och folket fortfarande har ”smekmånad”, avtar opinionskostnaderna efter ett tag.

Däremot kan reformer skada en regering när de genomförs i dåliga ekonomiska tider. Om strukturreformer implementeras under en högkonjunktur är det enklare att minimera negativa väljareffekter. Forskarna nämner dock lägen då det i kristider går att genomföra reformer. Det kräver öppen dialog med medborgarna om dess nödvändighet.

Reformer som uppfattas ha en orättvis fördelningsprofil kan skada förtroendet för en regering. Motmedlet är att försöka kompensera dem som drabbas hårdast genom att introducera olika åtgärder som exempelvis vidareutbildningar eller omställningsstöd. 

För den som vill se hur dessa teorier kan omsättas i praktik går det att läsa Anders Borgs nyligen utkomna memoar ”Finansministern” (Mondial förlag). Alliansens reformer efter valsegern 2006 är ett perfekt exempel på tidigt genomförande i ett fördelaktigt ekonomiskt klimat och med kompenserande åtgärder.

När Borg analyserar hur de borgerliga partierna kunde vinna valet 2010 hänvisar han till det reformprogrammet. Det var visserligen tufft men skapade bra förutsättningar för att hantera finanskrisen som briserade ett par år efter valet. Det är en lärdom många regeringschefer borde ta till sig. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.