Blogg: Vart går svensk politik?

Det är omvälvande tider för det svenska politiska systemet. Länge kännetecknades det av ett förhållandevis stabilt partisystem och periodvisa växlingar mellan strid och samverkan. Men nu är vi inne i en skiftesperiod olikt något vi har varit med om sedan efterkrigstiden.

Den socialdemokratiska hegemonins tid är förbi. Den mötte sitt slutliga öde i vallokalerna i september 2010. Efter att de borgerliga partierna fick ett förnyat mandat av det svenska folket stod det klart att Socialdemokraterna inte längre hade prenumeration på Rosenbad.

Likväl lyckades Moderaterna tyvärr inte att ersätta dem som det ”stora” partiet. Nu försöker Sverigedemokraterna att göra anspråk på att bli ett 30-40 procentsparti. Det är tvivelaktigt om de kommer lyckas.

Tvärtom rör vi oss mot ett politiskt system med flera ungefärligt jämnstora partier. Det kan fluktuera med ett par procents skillnader men masspartiepoken är nog förbi. Med det sagt ska Moderaterna inte upphöra att sikta på att återigen bli ett 30 procentsparti.

En mer fragmenterad aritmetik i riksdagen ställer nya krav på det politiska hantverket och de strategiska övervägandena. Det ökar nödvändighet att försöka hitta och bygga majoriteter i utskotten och plenisalen – inte tvärtom.

Sverige har som tidigare nämnt rört sig mellan perioder av strid och samverkan. Nu är vi uppenbarligen i en period av hög konfliktnivå mellan partierna. Men behovet av mer samarbete är skriande. Titta bara på problemen i kriminalpolitiken.

Ett litet land som Sverige i norra Europas utkant har inte samma utrymme som ett USA eller Frankrike att ha stora splittringar i politiken. Vi är mer utsatta för internationella krafter. Det gäller i säkerhets–, migrations- och finanspolitiken för att nämna några.

Däremot befarar jag att möjligheterna för att hitta kompromisser och breda parlamentariska lösningar försvåras av de stora inslagen av identitets- och kulturkonflikter i dagens politiska debatt.

När politikens stridsfrågor handlar i mindre grad om välstånds- och fördelningspolitik för att istället handla om uppfattningar kring identitet är det betydligt svårare att hitta kompromisser – vilket annars är en grundbult i svensk inrikespolitik.

Det är en svår uppgift att navigera och agera i det här politiska landskapet. Men vi har inget val. Moderaterna har en lång och stolt historia av att ta stort ansvar och att ta sig an tunga uppgifter. Den attityden behövs lika mycket idag som någonsin.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.