SvD vykort: ”Försvarsministern är min gladaste minister!”

Solen skiner i Riga. Det ger sinnesro att sitta vid en uteservering och observera folkbruset längst gatorna i gamla stan. För 30 år sedan var det inte lika lugnt. Då var man fullt upptagen i Lettland med att frigöra sig från decennier av sovjetisk ockupation och återetablera sig som en självständig stat.

Halvseklet av sovjetiskt styre påverkar fortfarande tillvaron i vårt grannland på andra sidan Östersjön, men man har kommit långt i sin utveckling från de mörka åren.

Under ett par dagar är jag med en grupp alumner från tankesmedjan Frivärlds Utrikesakademi på studieresa i den lettiska huvudstaden. Det görs i samarbete med tyska Konrad Adenauer Stiftung och vårt proppfulla program inkluderar en rundtur i riksdagen, besök hos media, och samtal med myndigheter samt akademi.

Det mest intressanta är ett möte med den lettiske premiärministern Krišjānis Kariņš. Han satt tidigare i Europaparlamentet där han var bänkgranne med moderaten Gunnar Hökmark. Efter en kort introduktion öppnar han upp för frågor. Jag nappar direkt och ber honom utveckla om regeringens prioriteringar i försvarspolitiken.

Han förklarar att de just nu befinner sig i budgetförhandlingar. Samtidigt som det bråkas om olika utgifter råder det enighet kring försvaret. 

”Försvarsministern är min gladaste minister!” utropar Kariņš. Lettland hör till det fåtal Natoländer som har ett försvarsanslag motsvarande två procent av BNP, ett prioriterat mål inom alliansen.

Utöver att stärka det egna försvaret bygger lettisk säkerhetspolitik på samarbeten med andra. Premiärministern talar varmt om Sverige. Återetableringen av försvaret på Gotland är ”vitalt” säger han. Det är en påminnelse om att våra länder inte bara delar historiska och ekonomiska band utan även försvarspolitiska. Besöket i Riga är kort men intrycken många. Ett av de påtagligaste är hur man inte tar friheten för given. Premiärministern redogör för många satsningar, samarbeten och doktriner. Budskapet bakom dem kan summeras med två ord. Aldrig igen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.