Idag träffades Donald Trump och Kim Jong-un vid den s k Demilitariserade Zonen mellan Sydkorea och Nordkorea. Det var enligt båda parterna oplanerat – utfallet av ett av Trumps tweet kort innan han lämnade G20-mötet i Osaka, Japan, för att besöka Sydkorea.

Mötet mellan Trump och Kim var onekligen historisk. Det var första gången en sittande amerikansk president har satt en fot i Nordkorea. Dock har två före detta presidenter, Jimmy Carter och Bill Clinton, varit i Nordkorea efter de lämnat Vita Huset.

Symbolism spelar roll i diplomati och politik. Titta bara på bilderna när Willy Brandt faller ner på sina knän inför minnesmärket för upproret i det judiska gettot i Warszawa eller när François Mitterrand och Helmut Kohl höll händer vid Verdun.

Men man ska inte heller förväxla symbolism med substans. Faktum är att sedan mötet mellan Trump och Kim förra året, vilket producerade Singapore deklarationen, har så gått som ingenting hänt i nedrustningsfrågan. Mötet i Hanoi tidigare i år var ett misslyckande.

Möjligen kan ett sådant här spontant möte underlätta för fortsatt diplomati, men i de flestas ögon – inte minst hos nordkoreanerna själva – ses det här nog främst som ännu ett erkännande från USA att Pyongyang numera är en kärnvapenmakt.

Genom att träffa den amerikanske presidenten tre gånger på ett år har Kim getts en internationell legitimitet som hans fader enbart kunde drömma om. Att Trump bjöd in honom till Washington DC och Vita Huset förstärker det.