Tankar om Fredrik Reinfeldt

Det var på Scandic Victoria Hotel i Kista, våren 2014. Moderata ungdomsförbundet arrangerade en utbildning för unga toppkandidater i kommun, landsting och riksdag. Den förste talaren var ingen annan än partiordförande och statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag tog en plats längst fram tillsammans med ett par andra och väntade på att anförandet skulle börja. 

Fredrik öppnade med att tala om det generella politiska läget, den insats vi skulle behöva göra för att vinna den stundande valrörelsen och behovet av unga i politiken. När han var klar och öppnade upp för frågor var det ingen som räckte upp handen. Jag tittade bakåt och såg ingen röra på sig. 

Till slut kastade jag min hand upp i luften. ’’Här har vi en modig kille!’’, utropade Fredrik. När jag fick mikrofonen så famlade jag först lite med orden. ’’Ja, vi är ju här för att vi ska lära oss att bedriva en personvalskampanj….’’, sa jag medan mina ögon pendlade mellan Fredrik och moderatorn. ’’Jag har läst att du själv bedrev en personvalskampanj… i början av 1900-talet.’’ 

Helt plötsligt börjar alla att skratta, inklusive Fredrik. Jag menade ju såklart att säga i början av 1990-talet, men hade sagt fel och uppfattade inte det själv. Men den felsägningen hade den positiva effekten att det lättade upp lite på stämningen. ’’Ja, jag får väl vara glad att du inte sa att jag var äldre’’, skojade Fredrik och började sedan berätta om när han var en ung kandidat. Därefter var det många som hade intressanta, kloka frågor, och vi hade ett riktigt trevligt utbyte. 

Det har skrivits en del under veckan om relationen mellan vår före detta partiordförande och partisympatisörer. Alla är fria att ha sina egna uppfattningar och jag har full respekt för det. För egen del ser jag fortfarande upp till Fredrik Reinfeldt som politiker, statsman och människa. Det sättet som han betonade ansvarstagande, att se människor framför system, och respekten för att meningsfull förändring tar tid att åstadkomma. Listan kan göras längre!

Att få grepp om ett politiskt eftermäle som innefattar nästan ett decennium i Rosenbad är en svår sak. Det finns beslut som han var med att fatta som jag inte håller med om. Att förvänta sig att en politiker, hur skicklig denne än må vara, ska agera felfritt är att efterfråga det omöjliga. Till syvende och sist är vi alla människor, med våra styrkor och brister. 

Men de invändningar och kritik jag har i vissa betydelsefulla frågor raderar inte ut allt det goda som gjordes. Framför allt påverkar det inte den inspiration som han gett mig och tusentals andra som har engagerat oss politiskt. Jag är stolt att jag var med att få honom och hans regering omvald och jag är stolt att han var min statsminister!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.