En av de främsta problemen i försvarspolitiken är att komma till bukt med den kroniska officersbristen i Försvarsmakten. Utfästelser om satsningar på nya förband och materiel blir i praktiken inte mer än tomma ord så länge officersbristen kvarstår.

Det är officerarna inom armén, marinen och flygvapnet som utgör ledarskapsgrunden inom Försvarsmakten. Deras uppgifter är att ansvara för och utveckla verksamheten, att utbilda och leda soldater och sjömän.

Idag finns det omkring 7500 officerare i Försvarsmakten. Av dessa uppskattas det att ungefär en tredjedel kommer att gå i pension fram till år 2025. Det här samtidigt som försvaret befinner sig i en expansionistisk fas då fler förband ska utbildas, utrustas och övas.

Om inte det var ett tillräckligt stort problem överväger många officerera – vilka har potentiellt flera år kvar i militärtjänsten – att lämna yrket. I en enkät utförd av Officersförbundet svarade hela 56 procent av officerarna att de har övervägt att lämna Försvarsmakten det senaste året.

Den främsta anledningen bakom den häpnadsväckande statistiken är de dåliga lönevillkoren. Ingångslönen för en nyexaminerad fänrik, den lägsta graden för en yrkesofficer i armén, är cirka 23 000 kronor. Däröver är löneutvecklingen dålig.

Hos försvarspolitikerna är fokus ofta på att utbilda fler och fler i den stora soldatfabriken. Men risken är att görs inget för att adressera den stora officersbristen kommer inga mål om att utöka utbildningstakten eller höja försvarets operativa förmågor kunna verkställas.

Det finns en rad saker som borde göras för att hantera det akuta läget, dels mer omedelbara åtgärder, dels sådant med ett mer långsiktigt perspektiv. Det kortsiktiga är t ex att se över om dagens officerare används optimalt eller om det går att anställa civila för att lösa visa mer byråkratiska uppgifter.

På längre sikt är bättre lönevillkor ett måste för att värna en robust officerskår. Dagens löner är orimliga sett till officerarens utbildning, ledarskapsförmågor och ansvar. Formellt sett är det en fråga mellan arbetsgivare och arbetstagare, men politiken har givetvis en roll i detta, inte minst eftersom det är riksdagen som sätter ramarna för försvarsekonomin.

Nya avancerade vapensystem i all ära är det Försvarsmaktens personal som utgör den så kallade bottenplattan i försvarsorganisationen. För den som säger sig värna försvaret av Sverige är bättre villkor för officerskåren ett måste att lösa.