Den långa sommaren

Det har varit en lång sommar i världspolitiken, och inte minst var den senaste veckan händelserik.

USA:s president Donald Trump reste till Europa för att närvara vid Nato-toppmötet i Bryssel, gästa Storbritannien, och slutligen sätta sig ner med Rysslands president Vladimir Putin i Helsingfors.

Jag lämnar en kronologisk redogörelse om alla dessa möten för ett kommande blogginlägg, utan istället fokuserar jag här på vad för slutsatser som vi kan dra av helheten.

Kort sagt känner jag att Trumps vistelse i Europa har bekräftat mitt resonemang om hans utrikespolitiska doktrin, vilket är att han är principiellt skeptisk/emot USA:s allianser och skulle helst monetärisera dem samt att han vill nedmontera den Europeiska Unionen till förmån för att skötta handelspolitiska affärer med europeiska stater bilateralt, dvs tvåsidigt. (1)

Att konstatera det är *inte* att säga att Nato är irrelevant eller att EU är dödsdömt – absolut inte! – men vi måste vara realistiska med vad Trump tycker och vill.

Mitt resonemang är att Trump har identifierat tre olika ”pressure points” som han strategiskt använder för att förverkliga sina målsättningar:

(A) Europa är beroende av USA:s försvarsgaranti

En teknik Trump ofta använde sig av som affärsman i förhandlingar var att höja konfliktnivån mot sina motparter för att se var deras gränser och röda linjer ligger, något vi har sett i hans europapolitik.

Trump har insett att Europa har ett större intresse i USA:s försvarspolitiska närvaro på kontinenten än tvärtom. Nu skulle jag vilja hävda att USA har ett enormt intresse i och har tjänat oerhört mycket på sitt försvarsåtagande till Europa, men åtminstone på kort sikt har vi mer att förlora än Amerika på att det trappas ner eller t o m helt försvinner.

Han sätter handel framför säkerhet, vilket är en brytning med traditionell amerikansk utrikespolitik (2), och han skulle vilja monetärisera USA:s försvarsrelationer.

Ett problem ur hans perspektiv är att det inte finns någon riktig mekanism för det här. Trump brukar pratar om alliansstater är skyldiga honom pengar (”dues”) men det är ett koncept som bara existerar i hans universum. Ett sätt däremot vore att påtvinga andra stater att ge USA fördelaktiga handelsavtal eller köpa amerikanska produkter.

Att han var på Tyskland angående Nordstream 2 tror jag inte alls handlar om att han bryr sig om dess säkerhetspolitiska implikationer för Europa, utan snarare att han skulle föredra om tyskarna köpte amerikansk gas.

(B) Brexit – divide et impera

Innan han landade i Storbritannien för att träffa premiärminister May gjorde han en intervju med The Sun där han sa att det brittiska kabinettets nya plan för Brexit, det s k Chequers Agreement, skulle sätta stopp/försvåra för möjligheten att producera ett US-UK handelsavtal. (3)

I sak var det faktiskt korrekt, men det var ett diplomatiskt anmärkningsvärt sätt att framföra det på och mycket förödmjukande för premiärminister Theresa May. I samma intervju prata han även gott om hennes politiska rival, Boris Johnson, och sa t o m att han skulle bli en bra premiärminister.

Om Trumps intention är att splittra EU, vilket jag bestämt tror att det är, är Brexit en perfekt kil att använda sig av. Han vill dra Storbritannien så långt från EU som möjligt, vilket han hoppas kan ha en dominoeffekt på andra stater i EU-samarbetet.

Att han lyfter upp Boris Johnson är inte förvånande eftersom Johnson är pådrivande för en ”hårdare” Brexit än May.

(C) Att han och Putin har överlappande intressen.

För Trump är Putin den perfekte partner in crime.

Putin och han delar samma syn om en värld där i Thukydides ord ”De starka gör vad de kan och de svaga lider vad de måste lida”. Ryssland och USA har ett minimalt ekonomiskt utbyte och Kreml vill också tillintetgöra det europeiska samarbetet. Win-win!

Det allra viktigaste under gårdagen i Helsingfors var det ca två timmar långa möte mellan Trump och Putin där inga andra närvarande förutom deras tolkar. Vad som sades där vet vi inte, men jag tror Trump tog initiativ till det eftersom han (korrekt) inte litar på/tror att han kan driva sin egentliga politik inför sina rådgivare.

Och för Trumps del tror jag att han inte behöver göra något mer sett till Putin än att utfärda, om än muntligt, ett ”carte blanche” där han ser mellan fingrarna för det Ryssland gör, t ex i Ukraina.

Om det någonsin kommer ske ett formellt ”grand bargain” mellan dem återstår att se, det beror nog främst på Trumps inrikespolitiska ställning.

Slutsatser:

Det tjänar ingenting till att vara i förnekelse eller i hysteri över Trump – man behöver bara vara realistisk.

Verkligheten är väldigt komplicerad, för samtidigt som vi såg han raljera och hota vid Nato-toppmötet var utfallet där i konkreta åtgärder mycket lovande, t ex det s k 30-30-30 initiativet, vilket försvarsminister Mattis är arkitekten bakom. I vissa saker har Trump t o m rätt, som att Nato-länder borde spendera mer på bygga upp sina försvarsförmågor, även om han använder fel metoder för att uppnå det.

Den allra viktigaste faktorn är att Trump är ganska ensam att tycka det han tycker. Presidenten har en enorm makt i att formulera och implementera amerikansk utrikespolitik och att på längre sikt flytta opinionen i såväl sitt parti som den större befolkningen, men ämbetet är inte allsmäktigt.

Trump har stort motstånd i sitt eget kabinett, i den statliga byråkratin, i kongressen, och i stora delar av befolkningen. Nu kommer inte alltid det här motstånd i konkret uttryck, men det existerar. Den bästa jämförelsen är kanske med en dragkamp.

Vi får aldrig, aldrig, aldrig glömma att USA är vår vän och partner, och vars roll är oumbärlig för europeisk säkerhet. Det är oerhört svårt men nödvändigt att balansera mellan att stå upp emot Trump utan att alienera det större USA.

Och man kan vara kritisk till att jag ägnar så mycket tid att skriva om Trump, varför inte Putin? Och nu har jag skrivit väldigt mycket om Putin, men det blir mycket Trump eftersom att USA är ett större och viktigare land än Ryssland. Putin kan orsaka mycket skada, men min övertygelse är att Putin-problemet är mindre än Trump-problemet.

Det finns många strategier vi kan och bör nyttja för att adressera problemen med Trump, men kopplat till de punkter jag nämnde ovanför tror jag det är av särskild vikt att minska det europeiska beroendet av USA:s beskydd, att säkra europeisk enighet, och att jobba med de krafter som finns i USA för att begränsa samarbete mellan Trump och Putin.

Angående att minska vårt beroende av USA:s beskydd tänker jag lite på Giuseppe Tomasi di Lampedusas citat från Leoparden ”Om vi vill att allt ska förbli som det är, måste allting förändras”.

Dvs utöver att ett starkt europeisk försvar skulle göra oss mer kapabla att hantera hot från såväl Ryssland som Mellanöstern/Nordafrika, tror jag att en större ansträngning från vår sida för det transatlantiska kollektiva försvaret skulle minska den inrikespolitiska slagkraften av argumentet att USA:s allierade är ”free-riders”.

Det skulle ge Trump mindre ”leverage” att använda sig av när han försöker monetärisera säkerhetspolitiska relationer.

Sedan tror jag på principen en för alla, alla för en. Alltså, det är viktigt att vi motarbetar försöken att splittra på europeiska länder, vare sig det är i Brexit eller i andra sammanhang. Här handlar det t ex om att stödja Tyskland när de utsätts för oschyssta påtryckningar av Trump, och samma stöd måste Berlin uppvisa andra europeiska länder i andra frågor.

Slutligen borde vi bli mer strategiska i hur vi kultiverar och hanterar relationer i Washington och övriga USA. Kanada har varit väldigt framgångsrika i att utveckla samarbeten och kontakter med alltifrån kongressledamöter och guvernörer till företagare och borgmästare. Vi borde göra likadant i syftet att främja och värna om våra gemensamma transatlantiska intressen.

Vi måste gå på offensiven för att försvara och utveckla det som har gjort *både* Europa och USA starkare och säkrare de senaste decennierna. Los geth’s!

————————————————————–

Källor:

(1) För den som vill läsa mer om mitt resonemang: http://www.svensktidskrift.se/trump-goes-to-helsinki/

(2) https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2017/01/25/trade-trumps-national-security-in-trumps-worldview-thats-really-bad-news-for-china/?noredirect=on&postshare=5901485322816981&utm_term=.f3d9dbed4a13

(3) https://www.thesun.co.uk/news/6766531/trump-may-brexit-us-deal-off/

En samling av Trumps presskonferenser & intervjuer från den gångna veckan:

Remarks by President Trump and NATO Secretary General Jens Stoltenberg at Bilateral Breakfast (11/7): https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/remarks-president-trump-nato-secretary-general-jens-stoltenberg-bilateral-breakfast/

Remarks by President Trump at Press Conference After NATO Summit (12/7): https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/remarks-president-trump-press-conference-nato-summit-brussels-belgium/

The Sun (13/7): https://www.thesun.co.uk/news/6766531/trump-may-brexit-us-deal-off/

Remarks by President Trump and Prime Minister May of the United Kingdom in Joint Press Conference (13/7): https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/remarks-president-trump-prime-minister-may-united-kingdom-joint-press-conference/

CBS Face the Nation (15/7): https://www.cbsnews.com/news/full-transcript-face-the-nation-july-15-2018/

Remarks by President Trump and President Putin of the Russian Federation in Joint Press Conference (16/7): https://www.whitehouse.gov/briefings-statements/remarks-president-trump-president-putin-russian-federation-joint-press-conference/

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.