Walter Russell Mead om turbulensen i det internationella systemet

Mina noteringar från ett intressant arrangemang hos IISS i London med Walter Russell Mead, en av de främsta tänkarna om amerikansk utrikespolitik. (1)

Om turbulensen i det internationella systemet:

Mead konstaterade att det internationella systemet idag är mycket mer turbulent än vad vi har vant oss vid, oavsett om det gäller problemen för EU eller den polariserade politiken i USA. Han säger att vi ser mer rörelse/förändring i systemet sett till hur saker och ting såg ut under kalla kriget.

Visserligen hade vi kriser och konflikter då, men själva relationerna mellan stater var förhållandevis stabila. Han tror t o m att det var den mest stabila perioden i modern europeisk historia, dvs att det mesta var förutsägbart och skedde i tydliga mönster.

Vi har växt upp i en värld där vi antog att internationell politik höll på att bli mer institutionaliserat. Att statsrelationer hanterades genom institutionella mellanhänder och att den här trenden skulle fortsätta när vi gick från geopolitik till mer administrativ politik. I det här avseendet var EU det främsta uttrycket för denna utveckling. Vi trodde att det var framtiden.

Det var något betryggande att vi såg den här utvecklingen med ett mer stabilt internationell system samtidigt som vi fick alltmer destruktiva vapensystem. Men vi ser nu att verkligheten är mer komplicerad och att vi rör oss åt ett annat håll.

I det internationella system som byggdes upp efter andra världskriget var ett noterbart inslag den relativa inrikespolitiska stabiliteten i västerländska länder, t ex med stora företag, en tydlig industriell arbetarklass osv. Det internationella systemets stabilitet hängde på stabiliteten i länder som USA, Tyskland och Japan.

Det vi ser idag med teknologisk utveckling, ekonomiska omvälvningar, politisk ineffektivitet osv fanns också under andra halvan av 1800-talet som en reaktion till den industriella revolutionen. Gamla sanningar och antaganden som har legat grunden för våra politiska system håller inte längre och den politiska klassen har svårt att formulera nya lösningar.

Som en konsekvens av det här ser vi en återkomst av den s k starke mannen. T ex Erdogan i Turkiet, Trump i USA, och Xi i Kina. Folk vill ha ett starkt ledarskap och snabba lösningar. Folk tycker att demokratin är för långsam för att adressera förändringar.

Men som tidigare antytt har vi handskats med liknande problem/utmaningar tidigare och lyckats hantera/lösa dem. Vi kan göra det igen!

Källor:

(1) https://www.youtube.com/watch?v=HyAHFWGJrB0 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.