Mordförsöket på Skripal kräver hårt svar

Brittiska säkerhetsmyndigheters slutsats om att den ryska staten har ett ansvar i förgiftandet av den fd ryske spionen Sergej Skripal och hans dotter är inte förvånande, men handlingen i sig är upprörande.

Att den ryska statsledningen skulle våga sig på ett sådant offentligt mordförsök antyder att det finns ett till motiv bakom handlingen utöver att mörda Skripal: utmana västvärlden.

Att Kreml vågar använda ett farligt nervgift mot ett land som innehar kärnvapen understryker allvaret i stiuationen. Det här kräver ett gemensamt svar av västvärlden, t o m ett oproportionerligt hårt sådant.

Det innebär åtgärder som sanktioner riktade mot den ryska makteliten, exponering av den enorma korruption som genomsyrar Kreml, förstärkt militär närvaro i Östersjöområdet osv.

Och även om britterna är i processen att lämna EU borde artikel 42.7 i Lissabonfördraget aktiveras. Det är samma artikel som åberopades av fransmännen efter Parisattackerna hösten 2015.

Att nyttja EU:s solidaritetsartikel handlar delvis om att aktivera en formell mekanism för att bistå med olika verktyg, t ex polisiära resurser eller sanktioner, men också om att skapa ett prejudikat för gemensamt europeiskt stöd.

Genom Skripalattacken har Putin-regimen visat att tröskeln för aggressiva handlingar mot västländer har sänkts. Det farligaste vi kan göra nu är att stå tysta eller bara svara med mindre aktioner. Vi får ej glömma: få saker provocerar Kreml så mycket som svaghet.

Läs mer: PM Commons Statement on Salisbury incident response: 14 March 2018

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.