Reflektioner om det tyska valet

De kommande åren har vi sett val som har på mer eller mindre dramatiska sätt har omkullkastat många gamla traditioner och föreställningar om det västerländska politiska landskapet. I Storbritannien med Brexit, i USA med Donald Trumps seger, och i Frankrike med Emmanuel Macrons framfart.

Igår gick tyskarna till valurnorna och levererade ett valresultat som kanske inte var lika dramatiskt som de tidigare nämnda exemplen, men som definitivt kommer att innebära stora förändringar för såväl tysk som europeisk politik.

Till att börja med måste man konstatera att vinnarna i det här valet är de mindre partierna. Medan mycket fokus har lagts på det högerextrema Alternative für Deutschland (AfD), som fick 12,6% av rösterna, har det också gått bra för andra småpartier. Det liberala Freie Demokratische Partei (FDP) återvänder till förbundsdagen – de åkte ur förra valet – med ett stöd på 10,7%. Det vänsterextrema Die Linke fick 9,1% av rösterna och Bündnis 90/Die Grüne kom inte långt efter med 9%.

De senaste fyra åren har Tyskland regerats av en koalitionsregering mellan de två dominanta partierna – konservativa CDU/CSU och socialdemokratiska SPD. Det var andra gången under Angela Merkels tid som förbundskansler som de regerade tillsammans, något som först inträffade under hennes första mandatperiod 2005-2009, där hon efter det regerade i en koalition med liberalerna i FDP tills valet 2013.

Nu, efter  ett historiskt dåligt valresultat, har SPD:s ledare gått ut och sagt att de kommer att stanna i opposition. Det är nog ett bra vägval såväl för partiet självt som för tysk politik. Det är en svår uppgift att å ena sidan regera med ett parti och å andra sidan utgöra dess största politiska motståndare. Tyskarna har visserligen en förkärlek för stabilitet, något som sådana koalitioner ger, men i längden tar det ut sina kostnader, vilket vi fick se igår.

Konsensus är att med dörren till SPD stängd är Merkels bästa alternativ till att fortsätta regera att bygga en koalition tillsammans med FDP och Die Grüne. Koalitionsförhandlingarna kommer att vara tuffa, då CDU/CSU:s position är betydligt försvagad. Signifikanta kompromisser om den nya regeringens politiska plattform och tunga ministerportföljer kommer att göras, men Merkel är nog redo att betala ett stort pris för att stanna vid makten.

Något bland det mest intressanta är hur det kommer att se ut med AfD i förbundsdagen. För att jämföra med svenska politiska förhǻllanden kan man fråga sig om deras utveckling kommer mer att efterlikna Ny Demokrati eller Sverigedemokraterna. Det vill säga, om de blir konsumerade av interna konflikter eller om de kommer att fortsätta vinna till sig nya väljare som av olika anledningar är missnöjda med den nuvarande situationen i landet.

Tysk politik brukar ofta beskrivas som grått och tråkigt, men det har alltid varit en överdriven mytbildning, något som gårdagens val visar. Tyskland står, precis som Sverige, inför stora ekonomiska och sociala problem som inte går att ignorera. Hur man väljer att hantera dessa de kommande fyra åren kommer att i hög grad påverka landets utveckling de kommande fyra decennierna. Och vad som sker i Tyskland kommer att i allra högsta grad att påverka oss här i Sverige.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.