Danke für alles, Helmut Kohl

Häromdagen kom nyheten att Tysklands tidigare förbundskansler Helmut Kohl har gått bort 87 år gammal. Han var en av 1900-talets stora statsmän vars insatser bidrog till kalla krigets fredliga slut, Tysklands återförenande och en ny början för Europa efter ett århundrade av krig och konflikt.

Kohl var en Vollblutpolitiker vars strategiska fingertoppskänsla gav honom sexton år på den yttersta höjden av tysk politik. Det fanns framför allt tre aspekter av Kohl som jag fann fascinerande: hans djupa historiska förståelse, hans betoning på personliga relationer i diplomatin och omsorgen för nästa generations ledare.

Ett bra exempel på Kohls insikter om sitt lands och Europas historia är från debatten om utvidgningen av Nato och EU. När det först kom på tal att länder som tidigare hade varit på fel sida av järnridån skulle kunna ansluta sig till de västliga organisationerna var det många som sa nej, men det gjorde inte Kohl.

Han förklarade sitt strategiska resonemang till den amerikanske diplomaten Strobe Talbott, som sedan kom att återberätta det i sin memoar, ”The Russia Hand”. I boken beskriver Talbott hur Kohl gjorde en historisk expose där han förklarade Tysklands problematiska geografi. Så länge Polen utgjorde ett gränsland mellan öst och väst skulle det, enligt Kohl, lämna Tyskland sårbart för onda tendenser och militarismens lockelser från att vara bredvid en instabil frontlinje. Den frontlinjen skulle bara kunna försvinna om Polen gick med i EU. Att expandera Unionen österut skulle lämna Tyskland i mitten av ett välmående, säkert och integrerat Europa istället för att vara vid dess utkant. Att utvidga Nato var en förutsättning för att utvidga EU, och således hade det Kohls starka stöd.

På den andra punkten så var ett framstående karaktärsdrag hos Kohl hans intensiva lojalitet till sina vänner. Kohl var expert i det som kallas för personlig diplomati, där relationer mellan världsledare fungerar som smörjmedel för att hitta lösningar och kompromisser. Ett exempel på det kommer från vår tidigare stats- och utrikesminister Carl Bildt som skriver i sin bok, ”Uppdrag Europa”, om hur Kohl var till stor hjälp i Sveriges anslutningsprocess till EU.

För det tredje var Kohl mycket mån om att utveckla och hjälpa nästa generations ledare. Det är en alltför undervärderad kvalitet hos ledare att investera i sina efterträdare, men det var något som Kohl gjorde. Det finns många anekdoter tillgängliga i olika böcker och artiklar på nätet som beskriver hur Kohl tog sig tiden att möta med unga ledare inom sitt parti för att prata med dem om Tyskland och Europa. Att han gjorde det hedrar honom.

Helmut Kohls bortgång är en förlust för Tyskland och Europa. Hans gärning visar för oss att idealism kombinerat med en stark vilja och strategisk förståelse kan åstadkomma stora förändringar till det bättre.

Danke für alles, Helmut Kohl.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.