Analys: Mr Tillerson i Moskva

USA:s utrikesminister Rex Tillerson avslutade under gårdagen ett besök till Moskva där han träffade sin ryske motsvarighet Sergej Lavrov och president Vladimir Putin. Besöket kulminerade i en presskonferens med de två utrikesministrarna, vilket gav ett par insikter i hur diskussionerna hade gått.

Det mest substantiella resultatet från Tillersons Moskvabesök var etableringen av en arbetsgrupp som ska adressera ”mindre” frågor för att stabilisera relationen mellan de två länderna, samt att Putin sa att man skulle återupprätta de militära kontakterna i Syrien för att undvika olyckor.

Tom Wright, en av de främsta experterna på Trumps utrikespolitik, twittrade att han tolkade uttalandena från Tillerson och Lavrov vid presskonferensen som att Vita Huset och Kreml försöker skapa en ny ”reset” i relationen mellan de två stormakterna. Men medan det definitivt kom indikationer på att både Washington och Moskva är benägna om att förbättra relationen sinsemellan är det ytterst tveksamt att någon sådan förändring är möjlig på kort eller medellång sikt.

Istället för Wrights analys skulle jag säga att Dmitri Trenins, direktör för Carnegie Moscow Center, är närmare sanningen. Han avfärdade föreställningen att det här symboliserar en amerikansk-rysk rapprochement – vi är långtifrån det anser han – utan snarare att de mekanismer för dialog som nu etableras är användbara för att undvika en kollision mellan de två stormakterna.

Personligen har jag alltid sett risken för ett Jalta 2.0 mellan USA och Ryssland under Trump som någorlunda överdriven. Inte för att Trump själv skulle ha något emot en stor uppgörelse med Ryssland, utan för att det i verkligheten finns alltför många hinder och barriärer för en sådant närmande.

På hemmafronten är granskningen av hur Trump hanterar relationen med Ryssland enorm. Ett samlat underrättelseväsen har slagit fast att Ryssland intervenerade i den amerikanska valrörelsen och FBI håller på att utreda om någon medarbetare till Trump personligen var involverad i de ryska operationerna. Så sent som för ett par veckor sedan fick hans säkerhetspolitiske rådgivare Mike Flynn avgå på grund av Rysslandsfrågan.

Sedan har USA och Ryssland väldigt få gemensamma intressen. De är strategiska konkurrenter i minst tre olika regioner i världen. I Europa håller Ryssland på att underminera den USA-ledda säkerhetsordningen; i Mellanöstern har Moskva allierat sig med Iran och Hezbollah; och i Afghanistan håller Kreml på med att utmana USA:s inflytande genom att sträcka ut en hand till talibanerna.

Visserligen ska man aldrig säga aldrig och vi måste noggrant följa och forma kontakterna mellan Washington och Moskva för att inte tas på sängen, men utsikterna för en större strategisk rapprochement är i dagsläget mycket små.

13 april, 2017

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.