SvD: Han kanske inte är så tokig, trots allt

Donald Trump har offentliggjort sitt val av försvarsminister: den pensionerade generalen James Mattis. Utnämningen kommer att behöva få ett särskilt godkännande av kongressen på grund av en lag som förbjuder tidigare militärer att tillträda försvarsministerposten mindre än sju år efter att de tog av sig uniformen.

Kongressledamöter från den republikanska sidan har uttryckt ett starkt stöd för Mattis, medan de flesta demokrater i de relevanta utskotten uttryckt respekt för Mattis men väckt frågor om vilken påverkan hans tillsättning skulle ha på civil-militära relationer och normer. Det är naturligt att de ställer dessa frågor, men till slut är det mindre troligt att de kommer verka för att stoppa Mattis nominering.

New York Times ledarredaktion understryker att Trump behöver övertyga kongressen varför man ska lätta på reglerna i det här fallet, men uttrycker också sitt stöd för valet av Mattis. Tidningens argumentationslinje kan bli den som många demokrater omfamnar.

Även tidigare försvarsministern Robert Gates – allmänt respekterad i båda partierna – har uttryckt starkt stöd för nomineringen av Mattis. En konsensus verkar formas där det finns reservationer för hur Mattis tillsättning påverkar civil-militära relationer, men att hans kvalifikationer är så pass goda och omständigheterna unika att kongressen godkänner honom.

Det är inte troligt att demokraterna skulle välja att fokusera på att stoppa hans nominering när det finns andra av Trumps ministerkandidater som väckt större uppmärksamhet. Istället för Mattis kommer de nog snarare använda sitt politiska kapital till att motarbeta personer som finansministerkandidaten Steve Mnuchin eller hälsovårdsministerkandidaten Tom Price.

På kort tid efter nomineringen har det spritts en föreställning att Mattis skulle vara en krigshetsare, men det är fel. Han vet mer än de flesta om de hemska kostnaderna för krig och förstår att militären alltid måste vara det sista alternativet. Mattis kommer att vara en återhållande kraft och enbart stödja användning av militär när det handlar om viktiga amerikanska intressen och det finns tydliga politiska mål för insatsen.

Mattis vittnesmål inför kongressen förra året reflekterar hans uppskattning av USA:s roll i världen och värdet av allianser för att värna nationella intressen. Som även en längre artikel publicerad i magasinet New Yorker påvisar är Mattis en erfaren förhandlare – en nog så viktig egenskap för chefen för en av världens största byråkratier – och har emotionella band till USA:s vänner, inte minst till Estland.

Förutsättningarna är alltså goda för att en försvarsminister Mattis kommer att ha ett nära samarbete med kongressen, särskilt med ordföranden för senatens försvarsutskott, John McCain (R). Denne har sedan han övertog ordförandeklubban varit pådrivande för de största försvarsreformerna sedan Goldwater-Nichols Act på 1980-talet.

I fredags under ett försvars- och säkerhetsforum vid Ronald Reagan Presidential Library sade senatorn Lindsey Graham (R), nära vän till John McCain, att det kan bli svårt att höja försvarsutgifterna men att man kommer att lyckas. Vilket som lär det bli spännande att följa relationen mellan Pentagon och kongressen de kommande åren för att se vilka framsteg som kan nås rörande försvarsekonomin och viktiga reformfrågor.

Det råder i skrivande stund fortfarande många oklarheter kring Trump-administrationens politik och laguppsättning, men valet av James Mattis till försvarsminister är i alla fall betryggande. Det vore klokt ur svensk synvinkel om försvarsminister Hultqvist kunde bygga en nära relation till Mattis för att fortsätta binda samman USA och Sverige i försvarspolitiken.

Länk till artikeln.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.