Sverige står inför det allvarligaste säkerhetsläget sedan det kalla kriget och det här ställer stora krav på vår utrikes- och säkerhetspolitik. Under den sittande regeringen har vissa åtgärder gjorts för bemöta den nya situationen, men dessa faller kort från vad som verkligen krävs.

I en debattartikel publicerad i Dagens Nyheter förra året (31/8) formulerade försvarsminister Peter Hultqvist en ny säkerhetspolitisk doktrin för landet – allmänt känd som Hultqvistdoktrinen. Den bygger på uppfattningen att Sverige bäst stärker den nationella försvarsförmågan genom internationella samarbeten med närstående länder och organisationer, men utan att ansluta sig till något kollektivt säkerhetssystem.

Den här linjen är otillräcklig när det kommer till att stärka svensk säkerhet och regional stabilitet. Istället borde Sverige eftersträva en fullständig integration i den Euroatlantiska säkerhetsarkitekturen, som varsamt har byggts upp och utvecklats sedan tiden efter andra världskriget. Det innebär att vi borde söka Natomedlemskap – helst tillsammans med Finland.

Det militärstrategiska läget i Östersjöregionen och Nordeuropa är sådant att Sverige spelar en nyckelroll sett till säkerheten kring Öresundspassagen, Nordkalotten, och idag allra viktigast, Baltikum. Och analys efter analys, krigsspel efter krigsspel är eniga i bedömningen att i ett skarpt läge i närområdet kommer Sverige inte kunna stå utanför – med all sannolikhet skulle vi inte vilja det heller.

Under Hultqvistdoktrinen har Sverige slutit flera bilaterala avtal som bland annat avser till att främja övningsverksamhet med andra länders militärer och även underlätta för mottagandet av stöd. Det är bättre än inget, men det har flera, stora brister. Till att börja med har de länder vi idag samarbetar med inga förpliktelser att militärt stödja oss – vilket gör oss mer beroende av andras välvilja och intressen. Sedan sätter vårt utanförskap begränsningar på hur mycket vi kan planera och öva tillsammans med Natoländer, något som i försvarssammanhang är utomordentligt viktigt.

Med ett Natomedlemskap får vi en bindande säkerhetsgaranti att Sverige kommer att få stöd från våra allierade i en kris- eller konfliktsituation, och dessutom kommer förberedande åtgärder kunna vidtas i en betydligt större utsträckning än vad som nu är möjligt. Det skulle innebära att vi kan samverka med de nordisk-baltiska staterna samt andra allierade på ett helt annat sätt än idag. Slutligen skulle det höja tröskeln för en konflikt att bryta ut i närområdet, eftersom det skulle bidra till konstruktionen av ett mer trovärdigt och omfattande regionalt säkerhetssystem, med bättre möjlighet att avskräcka Ryssland från aggressivt agerande.

Sverige behöver en ny säkerhetspolitisk doktrin som tar i beaktning det nya säkerhetsläget och som söker en anslutning till den jämte EU yttersta garanten för fred och säkerhet i Europa: Nato. Det skulle ha en stabilitetsfrämjande effekt i närområdet och, allra viktigast, förbättra Sveriges säkerhet.

Läs artikeln här.