Sedan den ryska illegala annekteringen av Krimhalvön har den regionala maktbalansen i Svartahavsområdet förändrats till Kremls fördel. Om Nato inte reagerar mer kraftfullt finns en mycket trovärdig risk att Svarta havet kan komma att bli en rysk sjö.

I sin bok Svarta havet skriver författaren Neal Ascherson att Krimhalvön har fungerat som en slags teater, en avantscen för händelser som varit viktiga för hela Svartahavsregionen och dess folk. Inte minst är det situationen idag, sett till den nuvarande säkerhetspolitiska utvecklingen i området. Ur rysk synvinkel spelar Krim en central roll i strategin för hela Svarta havet och även bortom.

Innan Ryssland illegalt annekterade Krim reglerades den ryska marinens närvaro där genom avtal med Ukraina, det första från 1997 och det andra från 2010. Sedan annekteringen pågår det en kraftig militarisering av halvön. I maj 2014 sade den ryska marinens befälhavare att Svartahavsmarinen skulle förstärkas med 30 fartyg till 2020, vilket inkluderar bland annat sex attackubåtar av Kilo-klassen och lika många fregatter av Amiral Grigorovitj-klass.

Sammanlagt ligger de ryska satsningarna på Svartahavsmarinen uppåt 2,5 miljarder dollar (cirka 21 miljarder svenska kronor). Till det ska läggas att ryssarna även lade beslag på flera av den ukrainska marinens fartyg i samband med annekteringen, totalt 51 stycken enligt Kyiv Post.

Det skrivs mycket om den strategi, så kallad Anti-Access/Area Denial (A2/AD), som Ryssland implementerar i sina närområden, och här är Svarta havet inget undantag. Genom att placera ut långräckviddiga bekämpningssystem försöker Ryssland skapa en bubbla som försvårar för Nato samtidigt som man genom det förbättrar sin egen förmåga att agera offensivt runtom i regionen. En expert beskriver militariseringen av Krim som att man bygger upp ett brohuvud likt den roll Kaliningrad spelar idag, och därifrån kommer man lättare att kunna destabilisera andra länder och områden.

Natos högste militäre befälhavare, generalen Breedlove, har särskilt påtalat A2/AD-hotet i Svartahavsområdet: ”These weapon systems — from air defense systems that reach nearly half of the Black Sea to surface attack systems that reach almost all of the Black Sea area — have made the platform of Crimea a great platform for power projection into this area.”

I en ny rapport från tankesmedjan CEPA (Center for European Policy Analysis) varnar man för den här nya hotbilden och det övertag som Ryssland kan få genom sin stärkta ställning i regionen. Ryssland kan begränsa Natos handlingsmöjligheter i händelse av en konflikt, avskräcka andra från att understödja sårbara stater som Ukraina och Georgien, och potentiellt strypa handels- och energitransporter.

Det är också från baser i Svarta havet som Ryssland kan utöva makt i Medelhavet; de ryska trupperna baserade i Syrien får det mesta av sin materiel från sjötransporter med ursprung i Svarta havet, det som kallas för ”den syriska expressen”.

Det var mot den här bakgrunden som Natos biträdande generalsekreterare Alexander Vershbow vid ett anförande i Bukarest i oktober förra året konstaterade att Rysslands annektering och militarisering av Krim-halvön hade ändrat spelet om Svarta havet med långsiktiga strategiska konsekvenser.

Montreux-konventionen från 1936 begränsar den tid som marinstridskrafter från en stat som inte har kustland i Svartahavsregionen kan befinna sig i havsområdet, men trots de restriktionerna har antalet besök och övningar från Natos håll – särskilt US Navy – ökat sedan annekteringen av Krim. Nyligen har det även kommit nyhetsrapporter om att Rumänien vid Natos toppmöte i Warszawa i sommar kommer att begära att Nato introducerar en reguljärt roterande marinstyrka baserad i Svarta havet.

Medan det är svårt att förhindra den ryska upprustningen på Krim kan Nato svara genom att fortsätta förstärka sin närvaro och antalet övningar i området, samt hjälpa Ukraina att återuppbygga sina marinstridskrafter. Risken är annars att dagens utveckling fortsätter obehindrat och Svarta havet blir en rysk sjö, med mycket negativa konsekvenser för alla andra stater runtomkring.

Länk till artikeln.