Vintern närmar sig. För många bland oss är det en välkommen tid med presenter, julbord och firande. Det står i stark kontrast till hur det ser ut i Syrien. Kylan gör en svår situation bara svårare för de miljontals människor som är på flykt från kriget. Snart har det pågått i fyra år. Det är fyra år av dödande och det är fyra år av misslyckande från det internationella samfundet att få stopp på eländet.

Kriget lämnar ingen oberörd. Antalet som flytt till närliggande länder är flera miljoner. Det sätter stor press och skapar många spänningar. Inbördeskriget har även gett utrymme för al-Qaida i Irak att pånyttföddas under namnet ISIS (nu IS) som i dag härjar skoningslöst i Syrien och Irak. Att besegra IS är en högprioritet men samtidigt krävs det nya krafttag för att lösa kriget i stort. Syrien nämndes kort i Stefan Löfvens regeringsförklaring, men orden ekar tomma när det är tydligt att regeringens prioriteringar ligger någon annanstans.

Kriget är ingen gordisk knut. Det finns inte en enkel och snabb lösning. Med det sagt ska krigets komplexitet inte heller vara en undanflykt för likgiltighet. Varje konflikt är i sig unik. Men vi kan blicka tillbaka på inbördeskriget i Libanon, vilket varade i över tio år, som en varning på hur länge situationen i Syrien kan fortgå. Precis som i Libanon har Syrien också blivit en skådeplats för en vedervärdig regional maktkamp.

Ingen vinner på dagens dödläge. Det är i alla större aktörers intresse (Iran, Saudiarabien, Qatar och så vidare) att finna ett slut. Det internationella samfundet bör ge FN:s sändebud till Syrien, Staffan de Mistura, sitt fulla stöd och resurser samt sätta press på alla regionala aktörer att sträva efter en gemensam lösning. I dag är dödsantalet officiellt runt 200 000 men det egentliga antalet överstiger det med flera tusen. Siffrorna kommer bara att stiga för varje dag samtidigt som såren, hatet och lidandet kommer att bli allt djupare.

Medan kriget fortskrider måste vi fortsätta att ge det stöd vi kan till de drabbade. Vi måste fortsätta ge humanitärt bistånd för att underlätta för befolkningen i närområdet och vi måste fortsätta att öppna våra hjärtan hemma i Sverige för de som flytt hit. Vägen till fred är krokig och svår, men alternativet till att inte försöka är ännu värre.

Länk till artikeln.